Att gå in i väggen.

Att gå in i väggen har för mig alltid varit enbart ett begrepp som jag stött på då och då i nyheter och media. Våren 2015 blev begreppet verkligt och påtagligt för mig.

I tidigare inlägg skrev jag om stressen och hur den påverkade mig. Det var 5 intensiva månader som satte sina spår, jag fick panikattacker, svårt att andas, häftiga gråtattacker, tappade bort mitt minne, sömnsvårigheter och magproblem. Det enda som fick mig att lugna mig för stunden var att ta ett glas vin. Vin ska drickas som sällskapsdryck inte som ett alternativ för att lugna nerverna och få musklerna att slappna av. Jag skulle faktiskt vilja kalla det för sjukliga symptom.

Men! Allt detta försvann ju. Jag vet inte hur, men jag känner en oerhörd tacksamhet att jag inte längre befinner mig i det kaoset av stress utan någon som helst kontroll över situationer. Kanske var det så att jag visste att det hade ett slut, att efter den sista tentan och PPT-presentationen skulle jag kunna andas ut och bara tillåta att mig vara i nuet.

Jag var nära, väldigt nära och jag ska verkligen försöka varva ner och inte ta på mig för mycket samt lära mig att säga nej. Dock har jag tre, TRE, vänner som under våren på riktigt gick in i väggen. De har alla väldigt olika bakgrunder och orsaker till varför de träffade den omtalade väggen.

En vän har under flera år irrat runt och försökt hitta grunderna till ett stabilt vardagsliv med hem, jobb och sin käresta. Hen har under tiden precis som så många andra kämpat med familj- och kompisrelationer, har känt sig skyldig att ta på att lösa folk i hens omgivnings problem, och utöver det tagit på sig en massa extraprojekt. När hens liv slutligen föll på plats med alla pusselbitar gick kraften ur, alla år av kämpande fick dessa konsekvenser av väggen. Ni vet, som att man blir sjuk när en får semester för att kroppen äntligen får slappna av istället för att gå på högvarv.

Kompis nr 2, har en kandidat och jobbat på Ica i lite för många år. När hen plötsligt fick drömjobbet, välbetalt och relaterat till hens utbildning. Hen var lycklig och ville visa att hen verkligen var rätt person för jobbet för att få förlängd anställning på drömjobbet. Hen var involverad i ett projekt. Hen var alltid först på jobbet och hen lämnade alltid jobbet sist. Hen tog på sig massa ansvar för projektet och tog med sig jobbet hem på kvällar och helger. Fler och fler personer hoppade av projektet och till slut fick min vän dra ett stort och tungt lass själv. Till slut klarade hen det inte mer och gick in i väggen och blev sjukskriven.

Min sista kompis jobbade för en hjälporganisation som driver en second handbutik. Butiken gick back och en massa personer blev inblandade i hur butiken i fortsättningen skulle skötas alternativt läggas ner. Min kompis som hade en viktig position inom denna butik fick gå på hundratals möten med advokater och ekonomer. Hen fick stå till svars för butiken och axlade ett ansvar som hen aldrig förutsett och som hen egentligen är lite för ung för att behöva ansvara för. Butiken fick vara kvar på nåder och de tvingades skära ner på personal och min vän fick jobba så gott som hela tiden. Även denna vän gick in i väggen och lades in på sjukhuset i en månad och blev sedan sjukskriven.

Att gå in i väggen känns mer verkligt än någonsin nu. Så är det egentligen så konstigt att så många går in i väggen? Inte ett dugg skulle jag vilja säga! Förväntningarna på oss som människor är på tok för höga. Vi förväntas att ha fina titlar efter fina utbildningar, vi förväntas jaga karriären, ha lyckade statusjobb som leverar massa cash. Konkurransen om dessa jobb är höga och våra vänner blir fiender på arbetsmarknaden. Vi sitter i timmar och filar på CV:n och personliga brev. Vi försöker angagera oss på fritiden enbart för att det ska se bra ut på pappret. En kompis (hen har inte gått in i väggen och må det förbli så) är inne på sista året av sin masterutbildning och försöker nu göra allt hen kan för att få ihop ett snyggt CV, hen har varit på arbetsintervjuer och har fått det svart på vitt, att vara heltidsstuderande och utöver detta jobba extra är inget som ger extra cred på intervjuer, utan hen menar på att en måste vara föreningsangarad på toppen av detta. Ni hör ju, heltidsstudier, jobb och ett aktivt föreningsliv? Dygnet har 24h, när ska en ha tid att varva ner, slappna av, göra det som en mår bra av? Stressfaktorn är hög. Förutom utbildning och jobb så vittnar såväl media och sociala medier om normer för hur det perfekta livet förväntas se ut. Vi får varje dag matat till oss hur vi ska ut, hur våra hem ska se ut och vad vi ska äta. Vi förväntas uppfylla dessa normer och sedan sprida normerna vidare på sociala medier för att visa hur lyckade vi är, att vi uppnått det som förväntas av oss och därefter få beröm. Det är helt orimliga krav. Psykologer har ju berättat ett flertal gånger om såväl farorna med att jaga det perfekta livet som att aldrig varva ner, att vi i grund och botten inte har utvecklat våra hjärnor sedan grottiden och hur beroende vi är av att faktiskt varva ner emellanåt och vila. Vårat samhälle tillåter inte det, vi ska hela tiden vara uppkopplade och perfekta.

Vad mina vänner har gemensamt är att de alla har berättat hur svårt det är att tillåta sig varva ner och ta det lugnt. De har berättat om strider när de försökt läsa böcker/titta på film men inte orkat pga rastlöshet. Hur det påtvingade lugnet blir en fiende som de långsamt varit tvugna att lära sig hantera.

Jag blir så arg när jag tänker på det samhälle vi skapat som inte är hållbart på något plan. Med så många sjukskrivningar och utbrända människor borde inte samhället börja förstå och ta en vändning?

Over and out.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s