När klorofyllet är som grönast.

Nu är tiden verkligen här! Den tid på året då klorofyllet är som grönast. Precis nu när löven brutit ut ur sina vårknoppar, de är så innerligt gröna. Med tiden mörknar de i sin grönhet, men är lika fina ändå. Det är nu lukter från blommor och träd spridit sig. Häggen sjunger visserligen på sista refrängen men byts av med syrenerna. Fåglarna sjunger uppe i trädkronorna och man vaknar av att solen skiner in, det är varmt och att det inte finns någon luft. Så man kliver upp, öppnar fönstret och kryper tillbaka ner i sängen och njuter av den friska lukten av daggräs och bara myser. Det är nu parkerna fylls av picknick-korgar och glada människor som tänder sina grillar. Ån blir också en naturlig samlingspunkt där folk solar, dricker och äter glass och lunch. 

Det är nu det DEN tiden på året. Varför den med versaler? Jo, denna tid är verkligen it! Det är nu inget känns omöjligt, energin är på topp och det är nu som alla (ja, majoriteten iaf) mår som bäst. Det är den här tiden på året som man inte längtar efter någon annan årstid. Det är nu vi nordbor förtränger att det finns mörker och kyla. Jag bara önska att tiden kunde stanna, nej det gör jag ju inte, MEN jag önska att det alltid kunde vara så här. Det här är livet! Fast om det alltid vore så här skulle jag ju inte uppskatta det. Det är ju just därför vi blir som skogstokiga nu, för vi vet hur det är annars och vi har lärt oss sedan barnsben att detta är en speciell och dyrbar tid som man inte har råd att slösa bort. Varje dag måste utnyttjas maximalt. Det blir därför väldigt intensivt och kan därför va småskönt när hösten faktiskt kommer. Men vinterhalvåret är en smula för långt..

Varje vår, och jag menar det verkligen-varje vår, så vaknar någon slags inre hippie som vill ta vara på allt det gröna. Samla in och förvara örter och blommor. Göra salvor, torka, frysa in, göra saft och sylta. Dock har jag på tok för lite kunskap i detta område. Försöker lite smått att självlära mig med en superfin bok jag har; Örtmagi och växtmedicin samt en grupp på Facebook. Ett annat problem är ju att man som med allt annat kämpar emot klockan och tiden. Nu har jag egentligen en uppsats jag borde fokusera på men rädslan för att ännu ett år ska passera och jag går miste om maskrosen var betydligt större än motivationen att läsa gamle Foucault och hans diskursanalyser. Så, styrd av den inre hippien i mig har jag istället för att skriva uppsats samlat in ett gäng maskrosor och gjort maskrosmarmelad i två omgångar. Den första smakade inte så mycket och blev lite för o-marmeladig, och den andra tror jag kokade lite för länge, den blev väldigt marmeladig men kanske lite för hård. Den andra blev godare iaf. Hur som helst, jag vart väldans nöjd för att va noobie på både maskrosor och marmelad. ytterligare ett problemr är ju min fobi för insekter. Jag har fått mindre hjärtattacker då små skalbaggar, myror, kryp och spindlar krupit  runt. Kanske är bra, får se dem och acceptera att de finns och är naturliga (????). Jobbade med en snubbe som pluggar psykologi och som blev eld och lågor när jag råkade yttra min fobi och ba du måste testa den där tekniken när du lär dig att vistas kring dem och klappa dem. Jag ba inte en chans i helvetet! 

Jag har fått nys om att man kan göra massa saker med syrener. Funderar på att göra saft av syrenerna. Alltså, kan man bara inte få ledigt så man har tid att samla in och ta vara på det naturen har att bjuda på?! Så där som man alltid har gjort fram till industrialiseringen och konserveringsmetoden kom till världen. Vad tusan håller jag på med akademiska studier som gör mig arbetslös för? Jag borde ju typ bli bonde eller någon slags professionell hippie där jag kan försörja mig genom att sälja salvor, och annat hokus pokus. Alltså jag borde ju gått på Hogwarts. Jag är SÅ besviken på min uggla som flög vilse med mitt antagningsbrev till Hogwarts skola. 

Jag har varit så in i  Norden aktiv när det kommer till sökandet av lägenheter. Jag har fått några bostadserbjudanden, nåja, det betyder att man är en av ex antal som fått samma erbjudande och därefter sker en granskning av vem som har flest köpoäng. Som bäst har jag hamnat på plats 15. Via Norrlands nation har jag varit en av de första 20 som svarat ett flertal gånger nu men inget napp. Jag förskräcks över bostadsbristen. Tre år har jag nu varit studerande här men inte ens i närheten av en lägenhet. Tänk de som inte läser mer än sin kandidat, de har alltså noll chans att få en lägenhet. 

Jag vet att jag så gott som i varje blogginlägg maler på om min längtan efter barn och lägenhet. Jag är bara i det stadiet av livet då jag är redo att ta nästa steg och gå vidare, utvecklas i en ny bana. Egentligen är det ju inte så illa här. Nu när jag är ute så känner jag hur mycket jag älskar detta område. Så nära stan, ändå så lugnt och fridfullt. Helt ärligt så är detta verkligen en oas och jag är lyckligt lottad som ens får bo här. Jag borde gnälla mindre. Visst vore det skönt med mer yta men det är faktiskt inte så jobbigt som alla tror att det är, bara tråkigt när man vill ha besök och gäster. Och som jag så många andra gånger sagt, inte ha en hel kyl och frys att tillgå. Tråkigt att inte kunna inreda och inte ha möjlighet att skaffa en kissemiss. Det största problemet är verkligen att jag har hamnat i en roll där jag är den enda som städar och bryr mig. Jag städar alltså efter 6 vuxna personer där majoriteten är doktorander. Alltså högt utbildade personer inom avancerade ämnen som fysik och biologi, inget humanioratjafs, men ändå så vet de inte hur man använder en disktrasa, att man plockar upp skräpet man tappat bredvid papperskorgen och slänger det rätt och inte låter det ligga kvar på golvet eller hur man spolar efter användandet av toaletten. Jo, det är där skon klämmer.

Om jag hade en tvåa i detta område skulle jag känna mig som en kung. Jag skulle aldrig flytta. Och det är ju därför jag inte får någon lägenhet här, ingen som har lägenhet vill flytta, de med lägenhet vet precis som jag vilken guldgruva detta är. Den dag (OM) jag får en lägenhet kommer jag faktiskt ha extrem separationsångest. Det är så fint här, vår, sommar, höst och vinter. Det är toppenfint här nu denna tid, och vi grillar hela sommaren. Jag älskar att bo så nära grönområden och till det lilla vatten Uppsala har att bjuda på. Älskar att det finns massa djur här. Vi bor nära en gratis tennisbana. Det är lika fint här på hösten med höstdimman och de färgsprakande löven. Och det är underbart att komma hem på vintern när snön ligger djup och det luktar rök från eldarna där folk julminglar med glögg. Ja, om jag bara hade en tvåa här, alternativt bodde med ett gäng sköna männsk som vet hut och hur man städar efter sig. 

Häromdagen bokade jag och Skrutt biljetter till Bulgarien. Som jag längtar! Riktig värme och sol, bara ta det lugnt, inte göra någonting bara njuta av god mat, dryck och alla trevliga människor. Om jag längtar så här mycket då vågar jag knappt tänka på hur mycket Skrutt saknar Bulgarien, hans älskade hemland. Han är en sån kämpe som står ut här och inte ens klagar. Alltså jag är så trött på allt just nu, jag har ingen motivation att plugga och att jobba låter faktiskt inte heller jätteinspirerande. Om jag känner så här innan plugget ens är slut och jobbet inte ens börjat vågar jag knappt tänka på hur förstörd av längtan efter semester jag kommer ha i juli. Alltså ett år av arbetslöshet efter studenten fick jag ett jobb. Jag jobbade som timvikarie. Som timmis vet man ju aldrig hur det kommer se ut med jobb och lön nästa månad och tar därför på sig för mycket jobb och jobbar ibland mer än ordinarie personal och definitivt mer än 100%. Visst tog jag en 8 månader där jag flummade när jag var trött på att va fast i ekorrhjulen som timvikarie, sedan dess har jag pluggat under vår-och höstterminerna och jobbat hela somrarna. Visst har jag tagit ett par veckor då jag åkt till Bulgarien. Att jobba, plugga, jobba, plugga är krävande. Finns aldrig utrymme att ta det lugnt, andas och bara va. Fy farao vad jag längtar efter ett jobb där jag faktiskt trivs och få betald semester. Vilken dröm! 

Imorgon har jag en deadline på uppsatsen. Jag hade egentligen tänkt gå ut och fira det på fredagen men blev ombedd att jobba, första gången, man vill ju inte vara den som tackar nej (se! jag är redan inne i samma ekorrhjul som tidigare) utan vill göra ett gott intryck. Så på fredag blir det först handledningsseminarium, sedan klipptid (yay! mitt skatbo ska bli mindre risigt), sedan luncha med Skrutt och sedan jobba mellan 16-22. Jag är nervös hur det ska gå på jobbet, känner mig inte riktigt redo men men, bara att köra på. Sedan behöver man ju alla pengar eftersom inte hela CSN kommer i juni, inget alls i slutet av juni och sedan lön i slutet av juli för typ en veckas jobb i juni. Så alla extra slantar är välkomna!

På lördag är det en viktig dag för Bulgarien, de firar den slaviska skriften och dagen är tillägnad kultur. Alla är lediga den dagen och man har parader tal och annat kul. Vi har samlat ihop våra bulgariska vänner och andra kompisar med. Det har blivit fler än vad jag räknat med och vad jag känner jag orkar vara värd för. Skrutt får styra upp det. 

Peace!

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s