Sommarjobb.

Och hur gick då min första riktiga intervju? Kanske svårt att svara på så här ca 2 månader efter själva intervjun. Det kändes som efter en tenta, den där känslan av att det kan ha gått precis hur som helst.

Jag var skitnervös att jag inte skulle vakna, att jag skulle strula till det med kollektivtrafiken eller dylikt. Hela den proceduren gick bra. När jag satt på den tredje och sista bussen slog det mig att resterande resenärer med största sannolikhet också var på väg till slottet för intervju, jag hörde att de också skulle vara där samma tid som var utsatt för mig. En olustig känsla infann sig, hade jag läst fel i mailet? Var jag trots allt på väg till en gruppintervju? Utanför slottet stod en herre som tog våra namn, han sa att mitt namn var på en speciallista och förde oss sedan till kontoret där vi fick slå oss ner i en soffa med kaffe och kakor.  Jag var först ut att intervjuas. Det var visserligen en individuell intervju, jag fördes till ett annat rum och satte mig vid bordet tillsammans med den intendent som tagit våra namn, museets chef och ytterligare en kvinna. Tre personer som satt och granskade mig, mitt kroppsspråk och darrigheten i min röst. Intendenten ställde en rad frågor utan att röra en min. Han undrade varför jag ville bort från vårdyrket eftersom det är min enda erfarenhet. Jag vart så paff att jag visste knappt vad jag skulle svara, jag menar, jag pluggar ju av en anledning-att kunna arbeta med det som intresserar mig mest; kulturarv. Sedan frågade han vilken typ av etnolog jag är. Jag förstod inte över huvud taget frågan, svarade att jag är mest intresserad av folklore. Han lät irriterad och upprepade frågan, då jag fortfarande satt som ett levande frågetecken började jag i min vilda panik svamla på om ämnet för min kandidatuppsats. De två kvinnorna satt och log uppmuntrande under hela tiden, intendenten satt som ett stenansikte och rörde inte en min. Han avslutade med att säga att han medvetet inte skrivit i mitt mail att förbereda ett tal då han med flit ville skapa en stressig situation eftersom jobbet är fullt av stressiga situationer, och frågade vad jag skulle säga om han bad mig att gå upp i den stora slottssalen och hålla ett par minuter långt tal om vad som helst på engelska. Jag svarade att om så är fallet så gör jag det naturligtvis. Jag hade ca 1h på mig komma på vad jag skulle prata om medan de andra en efter en intervjuades. Stämningen var spänd då alla var nervös för intervjun. Alla frågade varandra; vad ska du prata om. Alla såg en smula chockade ut då jag svarade att jag inte visste, sedan förklarade jag hela situationen.  Jag kollade runt i rummet för att hitta inspiration om vad jag skulle prata om. Till slut så bestämde jag mig ändå för att prata om martenitsa, en bulgarisk sed som ingen känner till, ingen skulle veta om jag sa rätt eller fel.

Då alla var färdiga med sina intervjuer gick vi upp i slottets stora sal för allas presentationer. Återigen fick jag vara först ut. Jag ställde mig ett par meter bort för att alla skulle se mig slogs av extremt motljus. Jag började tala, jag har ingen aning om länge eller kort tid jag pratade. Jag var så nervös, speciellt när man såg stenansiktet titta ner och anteckna något i sina papper. När jag såg alla andra imponerades jag över vilka bra tal de höll, spännande ämnen de valt, hur de interagerade med oss i resten av gruppen. Jag kom på så många saker jag kunde ha gjort och sagt annorlunda. Å andra sidan var det väldigt skönt att vara först ut och få det överstökat.

När alla var klara med sina tal så började kvinnorna som arbetar vid slottet prata om hur man skyddar konsten från att bli förstörd av farliga solstrålar stod stenansiktet i dörröppningen och när de bad honom presentera sitt arbete gjorde han det på ett par sekunder sedan sa han att han var hungrig och att vi alla skulle gå ner till kontoret igen. Väl nere på kontoret sa han snabbt att bensinmacken utanför slottet säljer kaffe och lunch, sedan sa han i högst irriterad ton att om bussen gick om allt för lång tid kunde vi stanna kvar men poängterade ytterligare att bensinmacken sålde mat och kaffe. Inte en jättevälkomnande känsla så vi gick alla till macken för lite fika.

Två timmars intervju allt som allt. De flesta kände inte varandra sedan tidigare, även om några gjorde det. Under två timmar blev vi alla kompisar, så naturligt. På något vis kändes det som en uttagning till Idol, fast kulturarvs-idol. Vi pratade om allt och inget och hade väldigt kul. Jag tänkte att de som ska välja vilka 5-10 personer som ska arbeta på slottet i sommar kommer få det svårt att välja, alla var så himla bra och dessutom skulle de ju ha ytterligare ett intervjutillfälle.

Ett par veckor efter intervjun kom beskedet. Det var ingen överraskning, det blev så klart ett nej. Jag var beredd och blev inte besviken. Det hade varit en fantastisk möjlighet att få in en fot inom konst-kulturarv-och-kulturarvsmiljön som jag så gärna vill arbeta med. Och att dessutom få arbeta på ett av Europas finaste och mest välbevarade barockslott hade varit en bra erfarenhet och sett fint ut att haft med på CV:t. Men å andra sidan, det är inte hållbart att pendla 4h/dag för att komma till och från jobbet där dessutom kollektivtrafiken kan svika. Det är heller inte hållbart att hyra in sig i ett rum/lägenhet i närheten och betala dubbelhyror. Visst var det trist att inte få denna möjlighet men det hade gett så många praktiska problem. Jag är väldigt tacksam att ha fått chansen att komma på intervju, att få se hur det kan gå till. En erfarenhet rikare. I början av året sa jag till en vän, bara jag åtminstone får komma på intervju som är relaterad till min utbildning skulle jag bli glad. Detta skedde ju trots allt. Halva vunnet.

Jag blev kallad på en annan intervju. Inom hemtjänsten. Tyvärr hade de bara två datum att välja på, ett av tillfällena var jag i Slovakien och det andra datumet-samma dag jag kom från Slovakien. Eftersom jag förstod att denna intervju med största sannolikhet skulle leda till min enda jobbmöjlighet denna sommar tackade jag ja till det datum som vi kom hem från våran resa.

Efter ha sovit ca 4,5h samt lite i bilen på väg till Wiens flygplats och lite på planet kände jag mig helt förstörd av trötthet och extremt sliten. Vi landade 11 och intervjun var kl 14. Jag stressade hem, tog en snabb dusch och bytte kläder. Såg till min stora förtvivlan att ingen buss skulle föra mig dit i tid och hade tappat bort mina cykelnycklar. Jag halvsprang dit jag skulle vara och kom till min stora glädje dit 10min innan och gick till receptionen för att anmäla mig. Receptionisterna tittade undrande på mig när jag svarade att det inte framgick i mitt mail vem jag skulle till. De frågade om jag var säker om jag var i rätt byggnad. Det visade sig att jag var i helt fel hus. De förklarade att jag skulle åt helt motsatt håll, i en helt annan del av området. De gav mig en karta och önskade mig lycka till.

Jag hade mindre än 10 min på mig att hitta till ett ställe jag inte visste vart jag skulle till. Jag hade en aning och sprang förvirrat omkring. Klockan slog 14 och jag hade ingen aning om vart jag skulle. Jag började tänka att det kanske var menat så, att det kanske var ödet att jag inte skulle vara kvar inom äldrevården, ödet att jag inte skulle ha något sommarjobb. Precis när jag tänkte det såg jag en byggnad och gick för att kolla och det visade sig vara den byggnad jag skulle till. Jag rusade in av lycka och möttes av två kvinnor som tog mitt namn, kollade mitt leg och sa att jag bara var lite sen och skickade upp mig till våning 4. Jag blev omedelbart inkallad till en chef. Ett stort rum fullt av bord med chefer som satt och intervjuade. Som speed-dating fast med intervju. En supersnäll kvinna intervjuade mig i mindre än 5 min och sade sedan att jobbet var mitt så länge tidigare chef inte hade något negativt att säga om mig.

Jag skrattade när jag gick därifrån. Sovit så lite, rest från ett annat land, stressat, gått helt fel, gått vilse, osminkad, skatbo till hår, svettig-den där duschen jag tog var till ingen nytta och hade kunnat spara mig tid, kom för sent, och ändå fick jag jobbet. Surrealistiskt.

Jag har lärt mig att jag ska aldrig resa samma dag som en arbetsintervju. Gick hem och sov. Visst, blev inget jobb inom kultursektorn men ändå ett jobb är ett jobb, räkningar och mat betalar sig inte själv.

Peace!

Annonser
Notering | Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sommarjobb.

  1. netza skriver:

    Hej igen, fick läst detta inlägg precis nu. Stenansikte var en bra beskrivning, hehe. Nu förstår jag syftet med att allting kändes ostrukturerat då tjejen jag var sen med hade fått helt annan info än jag. Hon hade inte heller fått information om att det skulle hålla föredrag och då vi var sena hade hon bara minuter på sig att komma på något, men hon skötte det bra tycker jag. Jag vet dock inte om hon gick vidare. Men vi kände oss väldigt förvirrade när vi pratade ihop oss strax innan och efteråt. Hon var kallad till samma tjänst som dig. Lämnar det därhän och lägger ingen bedömning i deras strategi.

    Men både jag och den andra tjejen tyckte intervjuerna hanterades lite märkligt. Hon fick också märkliga ifrågasättanden till varför hon sökt tjänsterna, vi uppmanades försvara vår ansökan och vi fick frågor om vi hade den och den erfarenheten… Har varit på många intervjuer och har bara varit med om frågor om man har erfarenhet av det som efterfrågas en gång förut. Det känns så onödigt att ställa frågor om bara erfarenhet om det är det man går på för det ser man väl i CV:t vilken erfarenhet man har och inte har? Hade jag explicit kassa-erfarenhet hade jag ju skrivit det. Känns så onödigt att kalla en om saker de kan läsa själva, jag går på intervju för att berätta om mig och det som inte direkt kommer fram eller ens får plats i en ansökan.

    Annars är jag också en folklore-nörd och pratade om spökturism. Han verkade inte alltför förtjust i detta ämne men andra berömde och tyckte det var bra efteråt och för min del var det huvudsaken. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s