ca 2 månaders uppdatering.

Ok, nu har det nästan gått 2 månader utan att jag skrivit. Det har varit full rulle!

Strax efter min födelsedag for vi till Slovakien. Det var toppen, så himla roligt! Vi blev behandlade som kungar. Tyvärr var planet 2h försenat vilket gjorde att vi inte hade så mycket tid att se Bratislava. Men vi fick iaf se slottet och en underbar utsikt över huvudstaden. Vi gjorde en rad road trips. Jag blir lätt åksjuk och hade det besvärligt att åka direkt efter vi ätit, när det var varmt, när jag var trött, när jag var bakis och när jag var full. MEN! Det var lätt värt det! Vi åkte till Bojnice slott som var ett helt fantastiskt sagoslott med tinnar och torn. Där fick vi en guidad vandring och det var jättespännande. Vi fick se Zvolen slott. Ja, överallt där vi åkte kunde man se slott och borgar uppe i bergen, helt fantastiskt, ett arv från det rika och mäktiga Habsburgska imperiet. En dag åkte vi till de lägre Tatrabergen och åkte lift upp. Jag har aldrig tidigare i mitt liv åkt lift. Det var nervkittlande, läskigt och hur kul som helst, typ som en karusell. Väl uppe på berget var det helt galet blåsigt så vi åkte ner igen till 20 graders värme och satt i snön och drack öl istället. Efter det for vi hem till en kompis pappa som bjöd på godaste middagen. Sedan tog han oss till en lokal krog där han drack som han vore 20 år och söp mig och skrutt under bordet. När vi därefter kom hem till vår vän igen var vi så fulla att inte ville vara ensamma om det och lyckades få vårat värdpar och bli ordentligt berusade de med. Nästa dag åkte vi runt i Pavels hemtrakter och drack mineralvatten direkt från bäckar. Sedan for vi ut på ytterligare en utflykt där vi till min stora förvåning hittade en skandinavisk stavkyrka mitt i en liten by mitt i ingenmansland. Det var jättehäftigt! Sedan åkte vi in till en stad, en gammal stad med en massa häftig arkitektur, vi åt glass och jag njöt. På kvällen hade Milos en fest där vi åt och drack gott, samt de skrämde skiten ur mig med hans gigantiska spindel till husdjur. Efter det gick vi ut på disco. Jag är så tacksam att man i Sverige inte längre röker inomhus i offentliga miljöer; svinäckligt! Sista dagen spenderade vi vid Aqua Park som låg vid de höga Tatrabergen. Det var kallt och regnigt. Det var toppen i Aqua Park! Så många olika pooler! En pool med massa massagestrålar, en pool för diverse vattenbanor, en stekhet utomhuspool där man kunde klättra på vägg, spela volleyboll eller bara njuta, en piratpool med skattkista och aquarium med fiskar, ett stort piratskepp, en pool där man kunde fixa egna vågor, som att vara i ett hav nästan och en pool där man kunde sitta och dricka öl-vilket vi så klart gjorde. Toppen! Förutom allt detta åt vi en massa god mat, spelade biljard som Pavel hade i sin källare samt en massa TV-spel. Vi var nästan konstant fulla eller bakfulla. Insikt; jag är inte längre 20 år utan blir ordentligt sliten av för mycket rock´n roll.

Vi sov ca 4,5h natten innan vi skulle flyga hem, jag sov lite i bilfärden på väg till Wiens flygplats och lite på planet. Direkt efter vi landat fick jag superstressa hem, snabbduscha och byta kläder för att ta mig iväg till en arbetsintervju (se tidigare blogginlägg). Jag var så sliten att jag sov i nästan 2 dagar utan att känna mig mycket piggare utan med en känsla av att bli sjuk när som helst.

Efter ha sovit i 2 dagar drog skolarbetet igång på fullt allvar, en liten kurs i ortodox teologi som avslutades med en tenta fyra dagar innan tentan i konst. I samband med detta blev jag både sjuk och fick besök av min bästaste Julia. Jag hade under en längre tid känt att det var på väg, en rejäl förkylning och feber. Vem tror på att man har feber lagom till tentadagen? Exakt, ingen. Men inget som inte går att fixas med ipren. Tentadagen var intensiv, 6h utan toapaus eller lunch i takt med att värktabletterna lämnade mitt blodomlopp, kände mig riktig risig och inte alls i toppform för att gå ut och festa. Men finns bara bästaste Julia tillgänglig för ett vist antal timmar så var det inget annat alternativ än att äta ordentligt, knappra lite fler piller för att sedan gå ut och ta ett par öl, dansa orkade inte riktigt min kropp med så jag var hemma igen i ansenlig timma. Det var toppen att få två kvällar med Julisen iaf! Veckan därpå hade febern försvunnit men hostan från helvetet följde mig som min egna skugga. Lagom lägligt till både den nya lilla kursen jag valt att läsa vid sidan av samt Humanioradagarna. Vanligtvis brukar sjukdom komma i samband med ledighet, och nog för jag uppskattat ordentligt att vara frisk under ledigheten men denna sjuka hade gärna fått komma under ledigheten, var ett rent helvete.

Humanioradagarna i sig var en katastrof! Ända från början till slut. Gick med i hopp om att få en massa nya sköna kompisar, lära mig en massa nyttiga saker, ha något fint att skriva på CV:t samt lyckan av att stå bakom något lyckat och inspirerande. Nu har de jag lärt känna genom Humanioradagarna varit fett sköna, det har inte varit något problem. Men vi har varit 8 st som fått dra en väldigt tungt last själva. Utelämnande utan någon kunskap eller vetat vad vi gjort riktigt. En rad nej från föreläsare, så många nej från olika företag att mässan uteblev. Det tog oss i marknadsföringsgruppen allt för lång tid utan att få inloggningsuppgifter så att vi faktiskt kunde göra något. Vi satt fast med en hemsida som ingen behärskade. Vi gjorde allt vi kunde för att ragga nya medlemmar utan att få en enda. Vi gjorde allt vi kunde för få ut informationen, via sociala medier, vi tapetserade universitet med planscher, vi gjorde broschyrer som vi delade ut och la överallt. Vi pimpade och gjorde det snyggt utanför föreläsningssalen. I slutändan hade vi fått stora namn som skulle föreläsa om jobbmöjligheter och hur man får sin humaniorautbildning att bli relevant vilket vi var mycket nöjda med. Men när dagen D väl kom så stod föreläsningssalen gapande tom, runt 10 st kom på den första föreläsningen och föreläsaren frågade oss allvarligt hur vi marknadsfört årets Humanioradagar. Som delaktig i marknadsföringsgruppen tog jag det väldigt hårt och personligt, Dagen blev inte bättre och allas humör låg på botten. Jag gick hem och kände mig helt förstörd. Dagen därpå kom tack och lov mer människor till våran största föreläsare samt den debatt vi anordnat. Vi har alla diskuterat vad vi gjort för fel, vad vi kunnat göra annorlunda. Vi kom fram till att det fanns inget vi kunde gjort annorlunda, vi gjorde allt rätt, även tidigare medlemmar sa att vi gjort ett bra jobb. Problematiken tycks ligga i ett bristande intresse. Folk ville helt enkelt inte komma. Kan tyckas märkligt att humanister som alltid får den återkommande och cyniska frågan ”Jaha? Vad blir du av det då?” och som redan med vetskapen om hur tufft det är på arbetsmarknaden inte bryr sig om sin egna framtid. Humanioradagarna är toppen då de erbjuds en rad coola föreläsare av människor som folk annars vanligtvis betalar en massa pengar för att se, kommer och ger GRATIS föreläsningar angående utbildning, jobb och karriär. Men men, vad ska man göra? Trist att ha gjort ett sådant hästjobb utan att få någon cred för det.

Efter Humanioradagarna var över började det äntligen lägga sig ett lugn. Det var bara att komma på ett uppsatsämne. I sista minuten valde jag ändå ett typiskt mig ämne: Street Art i Östeuropa. Sedan kom den benådande påsken och tillsammans med den även sol och värme, ja på riktigt, 18 grader. Är numera röd i fejset. Efter en månad av stress på alla nivåer släppte jag nu allt. Glömde bort allt vad skola hette och njöt istället av sol och ledighet. Har gått runt och njutit av träd som börjat blomma, grönt gräs, fjärilar och fågelsång. Vi målade påskägg i över 3h, gud vet hur det gick till, slow motion målning. Vi simmade i badhuset för första gången på evigheter och åt sedan buffé med ett par vänner i 2h. I söndags hade vi påskfest/grill/mys hemma hos oss. En rad vänner kom och vi hade jättekul. Dagen därpå bjöd också på sommarvärme och jag tvingade med min karl på solskenspromenad där vi åt glass och sprang in i massa kompisar. Vi avslutade med att återigen grilla.

Det dumma är att skrutts cykel blev stulen i måndags. Det känns som vi haft cykelproblem ända sedan december/januari. Var så himla glad att vi äntligen hade fixat allt cykelstrul och återigen hade varsin cykel. Cykeln blev stulen mitt på ljusan dag runt 15-snåret, mitt i stan, mitt bland en massa människor. Helt galet. Nu har vi förstås sämsta låset, det billigaste låset från Clas Olsson. Det är ju mer ett symbolist lås mer än vad det faktiskt gör nytta men ändå. Så fräckt! Hade haft större förståelse om det skedde under nattetid under en helg. Nu är vi med i statistiken. Uppsala är en cykelstad, och i en cykelstad sker stölder. I Uppsala beräknas 5 st cyklar/dag stjälas.

Nu vankas det snart en hemtenta och måste skriva klart uppsatsen. Denna tid är den bästa tiden på året och går supersnabbt, man hinner knappt förstå. Jisses och jag som typ gått med på att börja arbeta extra i maj med, har vare sig lust eller ork men men eftersom man inte får hela CSN i juni kan det vara bra att dra in lite extra stålar. Nästa vecka är det (Skvalborg, Kvalborg) Valborg. Dessa tre dagar då folk från hela Sverige och även från andra delar av världen vallfärdas till Uppsala som förvandlas till en stor festival. I år har jag inga planer utan låter alla dörrar stå öppna och se vart det hela barkar vägen.

Puss!

Annonser
Notering | Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s