Min första viktiga arbetsintervju

Min första relation till Skokloster var år 2008 då jag och ett par vänner var på väg hem från Uppsala reggaefestival och vi passerade en skylt där det stod Skokloster på. Jag kommer ihåg hur jag skrattade gott, tog ett foto och sa nöjt att där skulle minsann jag bli nunna. Det tog ett par år innan jag förstod att det faktiskt inte var ett kloster utan ett slott. 

För några veckor sedan var jag alltså där för första gången. Tillsammans med min kurs var vi där på studiebesök. Det var en grå och kall februaridag där vindarna blåste genom kropp och själ. Skokloster är Sverige (och Nordens?) största och mest bevarade barockslott och det är riktigt fint. Vi hade tyvärr inte tid att se hela slottet. 

För några veckor sedan satt jag desperat och försökte klura ut vad man egentligen skriver i ett CV och personligt brev för att väcka intresse hos arbetsgivaren. Jag vet med mig att min utbildning börjar bli kompetent för vissa jobb men konsten att skriva så att det verkar intressant är en helt annat femma. Jag ägnade mycket tid till detta och skickade sedan iväg ett gäng ansökningar till diverse museum och slott som museiguid. Hade ingen större förhoppning om något, inte för att låta som ett neggo-emo utan för att inte skaffa mig för höga förväntningar och sedan slå ihjäl mig när jag trillar ner från mina rosa små moln. I måndags så tappade jag rent ut sagt hakan när jag på min mail såg att jag blivit kallad till en jobbintervju på Skokloster. Jag var tvungen att läsa brevet flera gånger för att verkligen förstå. Jag satt på en 3h föreläsning när jag läste mailet och resten av föreläsningen minns jag ingenting av, allt jag kunde tänka på var att jag faktiskt skrivit ett helt ok CV som åtminstone tagit mig till en intervju.

Sedan kom paniken. Jag freakar ju ganska lätt och för minsta lilla. Det första och största jag freakade för är naturligtvis att Skokloster tillhör i allra högsta grad finkultur. Jag är så långt ifrån finkultur man kan komma. Visst uppskattar jag finkultur väldigt mycket, det handlar inte om det. Mer att jag inte känner mig så hemma och bekväm på dessa arenor, känner mig mest som ett fattigt slödder som hamnat fel. Sedan tänker jag också på mitt fruktansvärda minne, jag kommer ju aldrig ihåg någonting. Och här har jag på mitt CV stoltserat med all min utbildning, kunskap och om hur bekväm jag känner mig med den kunskap jag införskaffat mig. Vilken kunskap? Den jag hade i 30 min innan den glömdes bort? Jag freakar också för att intervjun är som förste guide. Vad gör ens en förste guide? Hur ska jag förbereda mig för något jag inte har koll på?! Jag skickade ju in tre CV:n till Skokloster för olika tjänster. Jag kommer inte ihåg (så var vi där igen vid mitt mindre fungerande minne. Demens?) vad det stod på beskrivningen för förste guide. En annan kurskamrat har också blivit kallad till intervju på Skokloster, som guide. Han ska på gruppintervju tror jag och hålla ett 2 min tal om ett föremål. Det andra jag freakar för att det är så extremt komplicerat att ta sig dit, jag kommer ju garanterat ta fel buss/tåg, hoppa av vid fel ställe eller klanta till det på något vis. Bli strandsatt på något konstigt ställe mitt ute i ingenstans. Det tar typ 2h och kostar skjortan att bara ta sig dit. Det sista jag freakar för är också klädsel. Det är ju finkulturellt och säkert har all bemanning dyra märkeskläder, Ska jag ha någon form av kavaj och kjol, en snygg byxdress? Jag har ingen aning. Ska ut på stan och spana, har hört att man ska vara så pass snygg att det syns att man lagt ner sig och att man verkligen vill göra ett gott intryck på arbetsgivaren samtidigt som man ska känna sig bekväm i kläderna. Min erfarenhet är att varje gång jag faktiskt försöker mig på att göra mig snygg så händer något knas och allt det stiliga faller i bitar, typ mina assnygga byxor fastnar i cykelkedjan, en klack på de högklackade går av eller det mest troliga jag spiller något på mig som lämnar en tydlig fläck.

Så förutom min nervositet för att behöva ringa och meddela att jag inte kan komma för att jag är helt fel och vilse, alternativt sitta med världens största kaffefläck på min kavaj så är väl den största rädslan själva intervjun. Det här är första gången jag ska på en intervju som faktiskt är relevant för min utbildning och som jag verkligen vill ha. Jag har så gott som bara varit på äldrevårdsrelaterade arbetsintervjuer och eftersom jag har erfarenhet är det inga problem att snacka plus att de alltid saknar personal och tar in vem som helst som är villig att arbeta i princip. Detta är något helt nytt och främmande för mig. Jag har inte ens en liten aning om vad de kommer fråga, vilka krav de ställer och hur jag ska bemöta hen. Jag är så fruktansvärt nervös! Jag måste verkligen prestera. Tack och lov att det åtminstone inte är en gruppintervju där jag ska tävla med andra människor med mer självförtroende än mig. 

MEN! Så här har jag sagt, att mitt mål för denna sommar är ett jobb, vad som helst är bättre än arbetslöshet, och att även om jag helst vill bort från äldrevården så är jag nöjd om jag jobbar inom detta. Vad jag också sa att bara jag åtminstone får komma på en intervju relaterad till min utbildning så är det ett steg längre än vad jag kommit tidigare och kommer känna mig nöjd, en liten miniseger i sig. Så på sätt och vis har jag redan lyckats. Jag är kallad på en konstrelaterad arbetsintervju som jag visserligen inte räknar med att få men jag är ändå sjukt nöjd över att ens ha lyckats med det. Jag kanske inte är vassaste kniven i lådan men jag kan vara charmig om jag vill. Jag ska vara så in i Norden trevlig och tillmötesgående! Jag funderar dock på om de förväntar sig vissa ledaregenskaper som förste guide? Har för mig att man som förste guide är ansvarig för de andra guider. Guuud, jag som inte ens kan välja vilka glasskulor jag vill ha och saknar allt vad handlingsförmåga heter…när jag tänker på det, varför lämna äldrevården? Det är tryggt och jag kan det. Vad tusan håller jag på med?! Har tagit mig vatten över huvudet…

Jag lär ju inte sova en blund på söndagnatt innan intervjun. Är det ok att ta lugnande, alternativt röka på eller ta sig en hutt innan jag går dit eller? Nä! Skämt å sido! Nu får jag skärpa mig, vad håller jag på med?! Jag är superglad att jag fått chansen till en intervju. Bara att klä sig snyggt, ha koll på tåg och bussar och sedan bara göra det bästa av situationen. Ändra blir det ett ja eller ett nej, värre än så är det inte. Så nu har jag slutat schåpa mig! 

Ha en trevlig helg alla! Peace!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Min första viktiga arbetsintervju

  1. Hej!

    Jag är också kallad till gruppintervju för guidejobb på Skokloster och ska dit om två dagar. Hade väldigt svårt att samla tankarna och greppa att de i mailet verkligen kallade mig och inte tackade för min ansökan. 😉 Känner igen känslan av att känna att man har nog förskönat sitt CV för mycket och att man undrar varför man sökte jobbet överhuvudtaget! Hur ska man kunna ihåg allt som ska sägas? Men skulle tro att alla som ska guida första gången står inför den rädslan. 🙂

    Har aldrig varit på gruppintervju förut och att hålla föredrag i en sådan situation känns också småläskig där man verkligen ska konkurrera med de andra. Men det ska säkert gå bra! Även om det känns som att jag än så länge lagt allt för mycket fokus på föredraget och känner lite panik inför att man ska hinna komma fram till något bra att säga under själva intervjun också. Att bara komma på vad man skulle prata om utan att folk somnar tog ju en vecka, sen ska det skrivas på och tränas på… 😛

    Kan verkligen känna igen mig i den olustkänsla du beskriver av att vara i finkulturella rum (också född arbetarklass) och rädslan du nämner av att kanske åka fel med bussen! Min bil har precis brakat ihop så har inget annat val än att förlita mig på kollektivtrafiken och det är jag inte allt för van vid och Skokloster som ligger lite mitt ut i ingenstans….

    Jag stillar alltid panik genom att googla efter människors erfarenheter av liknande situationer för att läsa om hur bra det ändå gick, hehe. Så då hittade jag dig! Har du varit på intervjun än och hur gick det?

    • ladysandra skriver:

      Hej!

      Jag var där den 10:de och hur det gick vet ingen, känns som efter en tenta där det kan ha gått hur som helst 😛

      Hur gick det för dig? Kändes det ok?
      Jag tyckte det kändes väldigt mycket som typ Idol fast med fokus på kulturarv!

      • netza skriver:

        Hej!

        Det var en speciell dag. Pendeltåget var försenat så jag missade bussen från Bålsta med någon minut bara och fick vänta 1½ timme på nästa. Men ringde och förklarade och det gick bra att komma senare så det löste sig.

        Föredraget jag höll gick väldigt bra tyckte jag, men intervjun hölls tillsammans med en annan tjej som också var sen och det gick inte lika bra tror jag för någon tjänst fick jag inte sedan. 😛

        Fick du gå vidare? 🙂

      • ladysandra skriver:

        Ah! Det var 2 st tjejer som missade bussen när jag var där också. Vaktmästaren hämtade dem med bil.

        Jag fick inte jobbet, var inte förvånad. Hade blivit mer förvånad om jag faktiskt hade fått jobbet haha! Kändes helt ok, kunde ha gjort mycket värre men var naturligtvis inte bäst.

        Kanske vi har bättre tur nästa gång 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s