f u januari.

Idag är det den sista januari. Jag jublar! Januari månad är min hatmånad. Det roliga är över, det är ljusår till något nytt och roligt händer. Dock är jag outhärdlig att ha att göra med när det kommer till ljusets återkomst, varje dag får den stackars sate som är med mig mellan 15-17 stå ut med mitt outtröttliga ”Nu är klockan 16 OCH det är INTE mörkt” för att fem min senare ”Nu är klockan 16.05 och det är fortfarande INTE mörkt!” fram till det att dagens sista ljus faktiskt lämnat himlen. Ute snöar det och det råder blandade känslor. Jag föredrar snön långt före regnet så här på vintern, jag uppskattar ljuset och vinteraktiviteter (yeah right, som att jag utnyttjat det). Samtidigt är det denna tid på året när jag medvetet eller undermedvetet, jag vet inte, börjar kolla på gamla bilder. Bilder från soliga sommardagar och förundras över att gräs och löv faktiskt kan vara så gröna. Fantiserar om hur det mjuka gröna gräset känns under mina fötter, hur ljumma sommarvindar känns emot huden och igenom håret. Känslan av att bada, smaken av färska jordgubbar. Ja, januari är inte min månad (är det någons månad?!). 

Det är även nu ångesten över sommarjobb börjar smyga sig på. Jag vill verkligen inte vara kvar inom äldrevården. Inte för att det är något fel på det, absolut inte. Jag har lärt mig mycket om livet, människor, sjukdom, död, tillit samt att lösa de märkligaste problemen på underfundiga och kreativa vis. Jag hatar att äldrevården har fått en sådan hemsk stämpel. Vafan ge lite respekt till den hårt arbetande arbetarklassen som gör ett superviktigt jobb med att ge de gamla som byggt upp Sverige och kämpat för det vi idag tar för givet så som alla semesterveckor mm lite värdighet på ålderns höst, sina sista år i livet. Jag skulle kunna mala på i evigheter hur jag hatar folk som nervärderar dessa jobb men jag skall bespara er denna gång. Så om jag nu diggar detta jobb så mycket varför gnälla om att jag vill byta bana? Jo, tekniskt sett skulle jag kunna ta ut en kandidatexamen i juni men jag tänker läsa konst c innan jag tar ut ett en dubbel fil kandidat. Nu när jag faktiskt har utbildning vill jag kunna jobba med det jag faktiskt har pluggat. Jag har ju valt att plugga av en anledning, jag vill kunna jobba med mina intressen eftersom det intresserar mig. Att vara humanist är inte så hett på arbetsmarknaden och det är tufft att få ett jobb. Jag måste ta mig tid och ringa runt samt fila ihop ett snyggt CV. Att ringa viktiga samtal är något av det läskigaste jag vet. Oftast brukar jag skriva upp exakt vad jag ska säga, vankar fram och tillbaka i mitt hem och övar i olika tonarter på hur jag ska säga min inövade text och när jag väl känner mig säker lyfter jag med darrande fingrar telefonen och ringer, supernervös fingrar jag på pappret tills det är vått av svett och skrynkligt och trots allt övande, trots den skrynkliga pappret framför mig stammar jag fram något helt annat. Att ringa viktiga samtal är verkligen inte min grej. Här kring Uppsala/Stockholmstrakten finns det flest jobb inom humanismen men det är också störst konkurrens här. Jag är ju långt från en tävlingsinriktad person så att konkurrera med en massa superduktiga männsk som har mer utbildning och mer erfarenhet än mig är också tufft. Nä med denna mesattityd kommer jag ingen vart! Ändra får jag tuffa till mig eller bli kvar inom äldrevården för resten av mitt liv (yeas! superdramatisk är mitt mellannamn)!   

Januari har iaf gått väldigt fort för omväxlings skull. De första veckorna ägnades till tentaplugg. Efter det for mitt skräp till sitt modersland. Trodde jag skulle gå under, inte kunna sova eller äta. Det gick perfekt. Var till och med skönt. Missförstå mig inte, han är verkligen den underbaraste och gör mig till världens lyckligaste. Det var bara skönt att få lite egentid och köra mitt race. Sedan fick jag även sällskap av två av mina allra bästa vänner. Det var superkul att de kom hit. Fjanta runt i pyjamas, kolla på film, laga mat och reta varandra. De är verkligen så toppen på alla vis! Efter 8 dagar kom skräp hem igen. När jag hörde hans röst i telefonen från Arlanda kom det tillbaka hur mycket jag saknade honom. Dagen därpå började nya kursen. Redan efter första föreläsningen så kokade jag av ilska över fruktansvärt irriterande mina kursare är och hur flummig och oorganiserad kursansvarige var. Får typ kämpa för att inte få en hjärnblödning varje gång vi har föreläsning. Som tur är jag ju mitt normala gäng som får mig att stå ut. Första veckan efter skrutt kommit hem såg jag honom typ inte alls, vi gick om varandra hela tiden. Dock så blir tiden man har tillsammans mer speciell och värdefull då. Något som har varit helt fantastiskt är att jag har träffat kompisar som jag typ aldrig ser annars, mycket värdefullt och jag känner mig så tacksam. 

För att sätta färg på tillvaron och ”spajsa” upp denna tid så köpte jag röd toningsfärg. För första gången sedan jag var 13 år har jag min naturliga hårfärg och det är ganska skönt att slippa färga utväxt hela tiden samt att inte slita på håret och förstöra vattnet med onödiga kemikalier. Men jag är ju hycklare, nu förstör jag ju vattnet iaf 😦  hur som helst, det är kul att leka med håret, piffar upp vardagen. Dock var jag naiv och snål så jag köpte bara en flaska färg. Resultatet kan vara det värsta på länge. Det är fläckigt, vissa partier saknar röd färg över huvud taget. Så jag har fått införskaffa en till flaska och ska snart gå loss på mitt fläckiga hår. Skrutt sa att jag med mitt röda hår ser ut som en kulturtant. För ett par månader fick han lära sig detta begrepp, ett ord han valt att inte utnyttja förrän igår. Haha jag är djävla kulturtant! 

Jag kan inte sluta lyssna på Beyonces senaste skiva, den är så himla bra! Jag kan heller inte sluta lyssna på M.I.A:s senaste. Dessa skönsjungande damer varvar varandra på repeat om och om igen, jag tröttnar inte. De är så coola! Y.A.L.A är nog superfavvon på M.I.A:s skiva. Fast de är alla the shit så att säga. Varje gång jag lyssnar på Beyonces skiva så säger jag efter varje låt att det är min favvolåt men kanske att Mine, Flawless, Superpower, Grown woman och XO slår lite högre. Och videorna, O M F G ! ! ! Jag typ dör, så snygga! 

Imorgon ska jag äntligen återse mitt bulgargäng som jag inte sett på flera månader. Det känns som jag har någon slags reunion-turné. Jag gillert! Vi ska hursomhelst äta massa god mat, dricka massa vin eftersom det är Trifon Zarazen. Det är en av alla tusen saker jag älskar med Bulgarien är att de båda hävdar sin socialistiska sida samtidigt som de poängterar sin ortodoxa religion men samtidigt firar en rad hedniska högtider med anor från antikens dagar. Sådan härlig mix! Så trifon zarazen är en av dessa hedniska högtider som de firar både den 1/2 och 14/2. De menar på att våren är kommen och de sköter om sina vinrankor och fixar för druvorna som kommer att växa under våren och sommaren. De hyllar kort och gått våren och firar med vin. Inte mig emot! Vi ska dansa också, tjoho! Det kommer bli toppen! 

Nä nu ska jag göra ett nytt försök att få hela mitt hår kulturtants rött och sedan plugga och eventuellt skriva CV:n. Peace out!

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s