1 år. 1 månad. och en avklarad tenta.

21/11-1012, ett år sedan var en stor dag i mitt liv. Och Skrutts liv. Vi tog ett stort steg och utvecklade vårat distansförhållande. Vi klev in i nästa fas; sambolivet. Vi pratade om det och kom fram till att det var dags att utvecklas men jag vågade inte tro att det var sant. Jag levde i en månads tid som en tok, jag visste att när/om han skulle dyka skulle det vara mitten av november, det vill säga; mörkt, kallt och vinter. Som gjort för att bli toffel. Jag festade massa, fikade massa, var uppe långa nätter och sov länge om morgnarna. Med tiden blev jag mer och mer nervös, skulle han verkligen komma, skulle han banga, OM han kom, hur skulle det fungera i sådant litet rum, vad höll vi egentligen på med osv osv. Jag ringde honom dagen innan och han sa att han skulle komma, ändå trodde jag knappt på honom. Jag gick ändå upp morgonen därpå och gjorde mig fin och tog sedan bussen till Arlanda. När jag såg på tavlan att hans plan landat gick till gaten där han skulle komma. Jag vågade knappt andas, varje gång dörrarna öppnades så typ stannade mitt hjärta. Minut för minut, det kändes som en evighet. Till slut så kom han. Ett nytt äventyr började. Visst har jag provat på sambolivet tidigare men inte med the love of my life. Visst har det varit tufft för oss båda. Vi har båda fått offra och ge upp mycket men det går inte att jämföra med den oerhörda lycka och kärlek han ger mig, och jag hoppas och önskar att han också känner att det är värt det. Han är min familj, min glädje, min trygghet, min vän, min älskare och mitt allt. Jag trodde inte det var möjligt att känna så här! 1 år har vi stått ut med varandra på 15 kvadratmeter med hårda prövningar och vi har kommit segrande ut. Men jag känner att det finns en viss problematik här. Medan jag jublar och knappt kan fatta det, ett år med världens bästa så kan jag självklart inte bort gå från det faktum att när jag springer runt och tjoar ett år så blir detta en påminnelse om att han bott här i ett år, han har offrat ett år och bott i Svea rike istället för Bulgarien. Klart att han saknar Bulgarien, jag menar jag saknar Bulgarien oerhört mycket många gånger, så vad gör inte han?! Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta på ett sunt vis. Samtidigt har han ju valt att komma hit och bo med mig, skulle han vantrivas på tok för mycket så skulle han redan åkt. Hur som haver, jag vill gärna säga att det är fånigt med årsdagar och sånt där för att verka tuff men sanningen är att jag blir löjligt förtjust. Ett år med bästa skrutt tycker jag absolut förtjänas att firas! Jag planerar att ta med honom på restaurang för vad kan vara bättre än riktigt god mat dessutom med mannen i mitt liv i en fräsch och mysig icke-student kök?  ❤  

Det är väl ett faktum att konstatera. 1 månad kvar till Julafton idag. Många statusuppdateringar på sociala medier. Jag gissar att det är dags att börja fundera på julklappar och sånt där. Planera hemfärd och nyår. Jag märker hur jag börjar bli cynisk och ha en allt bittrare inställning till denna högtid. Allt för mycket alkohol förtärs överallt, barn känner sig otrygga och hur många trafikolyckor sker vid dessa storhelger? All konsumtion, själva kärnan av julen och vad den egentligen handlar om (dess kristna budskap) går förlorat i köpmännens plånböcker. Överallt denna stress och press, julklappar som måste införskaffas, oftast väldigt för sent så man får springa runt bland massa fölk som också är ute i sista minuten, trängsel och irritation uppstår. ”Mysiga” familjemiddagar med släktingar som man helst inte vill träffa men blir påtvingad ha det ”mysigt” med som allt för många gånger slutar i hetsiga diskussioner och eventuella bråk. Och för många blir dessa högtider ytterligare en påminnelse om ensamhet. Hur många lider inte av ensamhet och sitter alldeles själva och känner en stor sorg i sitt hjärta? Köttindustrin som löper amok. En önskan om en vit jul med snö som kanske inte alltid stämmer överens med verkligheten och den globala uppvärmningen.  Denna låt säger allt anser jag

Än en gång, sitter jag här framför bloggen och gnäller och är superbitter. Jag vet med mig att jag har en problematisk bakgrund och som ovan nämnt blir det så självklart för mig om alla mina problem jag och min släkt har. En påminnelse om att vi inte tillhör den där lyckliga och nästintill perfekta kärnfamiljen som det skyltas med överallt kring denna tid. En slags sorg. Men för att inte vara alltför bitter, det kan vara ganska mysigt så här i juletider med. Jag tycker om att tända adventsljusen, stjärnorna och stakarna i fönstret. Julbak och ”dåliga” jullåtar. Och de jular det faktiskt är kallt och snöigt är faktiskt jättefina! Och naturligtvis förstår jag att för de med gott ställt och fina familjer är en jättehärlig högtid att umgås och bara må gott, jag är glad för de som får uppleva detta. För att inte tala om julkalendern! Det brukar vara en trevlig tradition. So, bitterness off you go and away with you!

Vi kunde inte fira våran årsdag i torsdags då jag hade tenta, han var borta på en av våra vänners halvvägs-igenom-sin- doktorandtjänst-firande och sedan hade sportaktivitet. Ack, ack denna tenta! Så skönt att ha den överstökad! När jag pluggade historia var det mycket krångliga sociala, politiska och ekonomiska förhållanden överallt i världen som skulle förstås för historians gång. Mycket intressant och många gånger en aning knivigt då allt var mycket komplicerat. Denna tenta var inte alls på samma vis, det var inga avancerade politiska, ekonomiska händelser som fick diverse konsekvenser som skulle sättas in i sina sammanhang MEN! det var ofantligt mycket. Jag hade en ”kort” summering av de kändaste konstverken, skulpturerna samt arkitektur på 7 sidor. Att memorera in 7 sidor där så gott som alla konstnärer och arkitekter börjar på B på ca 2 dagar,eftersom vi haft hemtenta innan, var inte superkul. Nu är den iaf gjord och får jag underkänt på den blir jag mäkta förvånad. Även om jag klagar mycket så finns det även en charm i det hela. Jag tycker om att samlas med kursare och febrilt leta sittplats, att bli snurrig i skallen och övertrött, när man bara ligger och vrider sig av skratt. I paniken att lära sig finns det en gemenskap som jag uppskattar. När man studerar 1500-talets konsthistoria går det inte att undgå Michelangelo, och därmed timme ut och timme in med denne man går det heller inte att undgå Björn Skifs sång: ”Michelangelo”. Även om det är en svängig låt ska det bli skönt med ett uppehåll från Björn nu känner jag, det blev väldigt intensivt och han började gå mig på nerverna.  Så himla fint att han sjunger om Michelangelo och nämner Mona Lisa tycker jag, well done Skifs

Det bästa med att ha en tenta överstökad är att man får några lediga dagar innan nästa delmoment. Dessa dagar är som det lenaste silke. Känslan att få sova ut ordentligt, slappna av och träffa vänner som man inte hunnit då all tid och fokus gått åt studierna. Dessa dagar är kvalitet på hög nivå.  

Peace out!

Annonser
Det här inlägget postades i Bulgarien, Plöggish. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s