Drömmar om ett eget hem.

Så var det måndag igen. Under helgen var min kära mor här på besök. Fredagen spenderades i Estocolmo. Jag hade tänkt att vi skulle gå på Abba-museet men hör och häpna, hon orkade inte ta sig ut till Djurgården. Så det vart det ittna mä. Lite besviken blev jag faktiskt måste jag erkänna men museet kommer ju ligga kvar så en annan gång helt enkelt. Eftersom hon redan har varit här ett par gånger har hon redan sett det mesta av Uppsalas sevärdheter. Jag tog med henne på en dagstur till Gamla Uppsala. Efter en lång fika såg vi Monica Z filmen och kände oss sådär Värmlands-patriot-stolta över en av våra många fantastiska värmlänningar. Gårdagen hängde vi bara i stan och dog den stora buffédöden. 

Idag när hon for hade jag tänkt vara så där superproduktiv i stil med att städa, tvätta och plugga igen allt som jag ligger efter med. Jag köpte röd toningsfärg. Det är andra gången jag köpt denna färg och det inte blivit rött. Någon typ av mahognyfärg vart det la. Sen städade jag och tvättade. Men eftersom jag gör allt i slow-motion so tog det typ hela dagen.  Något effektivt ta-igen-allt-missat-plugg vart det iaf inte kan jag lova. Men än är det långt kvar till nästa tenta så vem bryr sig änywäj liksom? Jag dammsög upp en spindel som suttit ovanför mitt fönster nu i tre dagar och stirrat otäckt på mig. Nu väntar jag på att den ska få monsterkrafter, bryta sig ut från dammsugaren och komma för lite old fashion hämnd….

Jag har ägnat mig åt att drömma om ett eget hem. Jag ser verkligen fram mot att vandra runt på Ikea med Pavel och tjafsa om vad vi ska köpa och ”bråka” om hur  vi ska inreda hemmet. Han: praktiskt, enkelt, rent och oplottrigt, Jag: bohemiskt, orientaliskt och historiskt. Han vill ha en hund. Det vill inte jag. Det är väl ok om han går ut med denne varje gång det är dags och städar efter den. Jag vill verkligen inte ha något ansvar över den. En katt ska vi ha. Det finns inte ens ett val för honom här. Jag ser fram mot att fjäska för hen för att få lite uppmärksamhet men hen väljer i slutändan att dissa mig för att sätta sig två meter bort och tvätta sig. Jag ser till och med fram mot att tömma kattlådan. Våran katt kommer att vara bäst och ha större personlighet än Drottningen av Sheba. Jag älskar hen redan.  Jag ser fram mot att komma hem, efter jobbet på museet som jag självklart kommer ha, en regnig höstdag, byta om till myskläder och dimpa ner i soffan med ett glas rött och middag framför tv:n där jag och Pavel skrattar gott åt någon komedi. Jag ser verkligen fram emot att ha ett helt eget kylskåp och frys. Att ha obehindrat med mat. Åtminstone ha möjligheten om vi vill. Det vore väldigt fint. Att ha ett hem dit vi kan bjuda folk och dessutom få plats. En garderob där mina kläder får plats och jag enkelt kan hitta dem. En hall för ytterkläder. Alltså utrymme och förutsättningar för ett organiserat och rent hem. O M G!!! Där satte jag fingret på något viktigt; renhet. Kanske det jag längtar mest efter. Ett rent kök, en ren toalett. Känslan av att kunna vandra runt barfota utan att bli äcklad. Att vakna utan att höra någon korridorare rensa sin näsa och lungor som låter som att alla inälvor är på väg upp. En toalett utan bronsspår och könshår överallt. Ja, renhet du är mycket eftertraktad och jag längtar så efter dig! En balkong att hänga på och lapa sol, odla örter på om somrarna. FÖNSTER! Plats för blommor, ge mig djungelkänsla!

Ja, jag längtar väldigt mycket efter ett eget hem. Stabilitet. För var dag som går så närmar jag mig 30-strecket. Och jag märker det tydligt. Runt 20-25 så älskade jag spontanitet och känslan av att leva kollektivt och så vidare. Jag närmar mig 30 år och jag har aldrig haft ett eget hem. Visst levde jag (ett destruktivt) samboliv efter gymnasiet. Men så gott som allt som fanns i den lägenheten var hans (och det var dessutom väldigt tacky inredning). Broos-lyan var supermysig och helt fantastisk på många sätt och vis, många fina minnen därifrån. MEN! Den var inte min, inte ens lite. Sedan var det ett eget rum med delad dusch och toalett på folkis. Sedan korridorliv här i Uppsala. Jag längtar efter riktigt hem. Jag vill att jag och Pavel har helt ok betalda jobb, så att vi klarar oss och har råd med lite resor då och då, och har ett fint hem att komma hem till efter våra jobb. Och rum till våra barn. Ja, jag vill väldigt gärna ha barn. För var dag som går så skriker min livmoder efter befruktning och hon får en smärre depression varje gång mensen gör entré och gör henne påmind om att hon ännu en gång inte är gravid. En familj och stabilitet.    

Men. Detta är ju trots allt bara ett i-landsproblem. Naturligtvis är jag lycklig över att ha tak över huvudet och faktiskt bo med den jag älskar mest av allt i hela världen. Dessutom är det verkligen jättefint här där jag bor. Det ser ut som en liten sagoby. Jag älskar alla rådjur, harar, ekorrar och hackspettar som hänger här. Det är nära till ån, till skog och nära till universitet samt till stadens kärna. Och jag älskar att ha Kevin som granne. Jag vill alltid ha honom som granne. Vart jag och Pavel än må flytta kräver jag att han flyttar med och förblir våran granne.

Peace out från den evige korridoraren  

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s