Tre år.

Jag är egentligen inget stort fan av det här med att fira årsdagar. Fast jag tror jag är det mer än vad jag vill erkänna. Å andra sidan varför inte? Idag är det exakt tre år sedan jag träffade mitt lilla skräp. Han gör mig lycklig, stöttar mig när jag behöver det och ger mig massa kärlek. Varför skulle inte det vara värt att firas egentligen? Jo! Nu har jag bestämt mig, Amor, Venus, Afredite , Freja och company, ni kärlekens symbol är väl visst värda att firas?! Nu struntar jag i hur cheesy det är.

Första bilden på oss? maj 2010

Första bilden på oss? maj 2010

För tre år sedan möttes vi alltså. På en halvsunkig rockbar i Sofia. Mitt första intryck var inte kärlek vid första ögonkastet. Istället förundrades jag över hur lång han var (ÄR!). Det visade sig att han kunde engelska, inte jättemånga bulgarer pratar engelska och jag var glad att ha hittat ytterligare en av de få jag kunde prata med. Det visade sig att han var väldigt charmig. Nästa dag när jag var bakis och mina vänner Iva och Vlado skulle upp i bergen och vandra, valde jag att stanna kvar. Jag började i mitt bakfulla tillstånd arrangera min nästa resa mot Serbien. Jag hittade ett par som kunde hosta mig i Belgrad och kände mig nöjd. Plötsligt addade Pavel mig på Skype och frågade om jag ville ses senare, att han kunde guida runt mig i Sofia. Jag skrattade för mig själv och tänkte att jag nog måste ha sett allt då jag redan varit där i 3 veckor men gick ändå med på att ses. Jag var väldigt nervös, blyg och visste inte hur jag skulle te mig när jag väl mötte honom en kvart senare än avsatt tid. Han tog min hand och började visa mig runt, ibland stannade han för att pussa på mig. Vi började att hänga varje dag och kom att tycka mer och mer om varandra.

_3 Solrosfält, juli 2010

En vecka efter vi börjat hänga så gick min kropp lite sönder, något problem med mina njurar, för högt värde av någonting och jag blev jättesjuk. Pavel fanns där, han hjälpte mig runt på en massa sjukhus och hjälpte mig att få antibiotika. Det blev inget Serbien, istället for jag hem. Jag var sjuk och hade en fruktansvärd hemlängtan. När jag väl kom hem och blev frisk igen så insåg jag hur mycket jag saknade Pavel. Jag bokade en resa till Bulgarien igen. Och där någonstans blev vi ihop. Vi har inget ”ihop”-datum. Men vi har denna dag vi för första gången träffades.

21173_1310501442      67984_1310501933

Eftersom jag ska opponera imorgon och behöver förbereda mig idag så blir det inget speciellt. Men sedan när jag får tid då blir det dubbelt upp, både opponering och tre års dag.

263106_199199583464098_5350568_n

Detta är ”våran” sång. Jo, de flesta par brukar ha en egen låt som betyder något alldeles speciellt för dem. Denna sång kanske inte är så tippad men den är vår och gör mig varm. 

bamsekram

Annonser
Det här inlägget postades i BILDER, Bulgarien. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s