Äckliga studentkorridorer

Livet i studentkorridor. Ett ämne som det finns 1000 saker att berätta om, ett ämne som väcker många starka känslor. Hata det eller älska det. 

Min första termin som student bodde jag i ett stort rymligt rum i ett litet hus som tidigare använts som kontor för maskiner och byggeri. Vi var fem studenter och ett gäng polska byggarbetare. Detta ställe låg mitt ute bland åkrar och ängar. Nog var det vackert med tjock höstdimma och rådjur utanför fönstret men ack denna besvärliga komplicerade resesträcka som nästintill var omöjlig. Fast ute på en åker gjorde det mitt liv mycket komplicerat och allt annat än det jag hade föreställt mig att min första studenttid i Uppsala skulle bli. Det blev inte riktigt det studentkorridorliv jag hade hoppats på. Till en början delade jag mitt rum tillsammans med en tjej som jag gått ett år med på gymnasiet som jag inte hört från på år och dagar. Plötsligt var vi där sambos i ett rum mitt ute i ingenstans. Jag är mycket glad för detta dock! Vi kom varandra nära och när hon slutligen hittade en lägenhet i Knivsta åtetgälde hon min tjänst och jag blev så gott som inneboende på hennes soffa. Jag kommer ihåg hur det kändes som en dröm att gå 10 min till tågstationen istället för en cykeltur på 40 min alternativt en promenad på 1,5h för att ta sig till tågstationen. 

Lagom till min andra termin hade jag turen att komma bort från åkern som Gud glömt! Ett rum, hälften så litet men centralt. En promenix på ca 25 min in till stan. Det kändes som himmelriket! Vackert beläget, nära till å och skog i hus som ser ut att vara hämtade från en saga. Det klickade dock aldrig med de resterande korridorarna. Ett gäng ansvarsfulla PHD:are där tystnad är A och O. Fridfullt i allra högsta grad. Vill man festa så är det ju i sig inget problem, nationerna och Flogsta erbjuder detta mycket väl och mycket skönt att kunna vara hemma och plugga eller sova eller vad man nu vill.  

Något som dock verkar vara gemensamt för diverse korridorer var man än bor är: Äckligheten. Första stället jag bodde på fanns det en diskmaskin. Trots detta var det ingen som ställde in efter sig. Kycklingen som någon bestämde sig för att värma i micron som låg kvar där tre dagar senare. Allt var mycket äckligt. Till en början trodde jag att min nya korridor var bättre, folk verkade sköta sig. ICKE!!! Vad är grejen med att inte ta ut sopor? Att inte diska efter sig? Jag brukar vanligtvis bli den som sköter det för att jag inte står ut till slut. En gång utmanade jag verkligen mig själv, diskberget växte och tog över hela diskbänken. Vägrade vägrade VÄGRADE göra det! Efter tre veckor stod det kvar och jag sprang in i min hyresvärd som ifrågasatte varför det såg ut som det gjorde. Jag försökte svara att jag var trött på att känna mig som en morsa och städa efter alla. Hon föreslog ett gemensamt korridorsmöte där vi borde diskutera hur vi skulle ha det. Jag samlade aldrig till något korridorsmöte. Istället diskade jag den där disken som tagit över halva köket och samlat mögel. Jag var arg som ett bi över att svikit mig själv och faktiskt diskat disken där jag inte använt en enda kniv. 

En morgon förra sommaren innan jag skulle till jobbet så skulle jag hämta något från kylskåpet och äcklades typ ihjäl när jag öppnade kylskåpsdörren och såg enmiljon myror överallt i kylskåpet. Brände typ upp maten efter det. 

Toaletten närmast mig används varje morgon som en dusch av någon av mina kära grannar. Varje morgon filosoferar jag om VARFÖR hen gör detta?! Varje morgon får jag typ simma i min våtdräkt för att ta mig till toaletten för att sedan torka av den innan jag kan göra mina bestyr. Jo jag är en gnutta irriterad över detta. 

Den andra toaletten och duschen vars väggar varit täckta i mögel. Handfatet som var täckt av gul missfärgning och hår efter kärler rakat sig där utan att städa efter sig. Duschen där vattnet inte rann ner pga stopp av allt hår, vattnet som steg upp till fotknölarna och tog 4h att rinna ner. Den där dagen för inte så länge sedan som en ängel visade sig där! Hon städade, tog bort allt mögel, allt som varit vidrigt och gjorde det skinande rent. I mina ögon var hon där hon stog och skrubbade det vackraste jag sett och en sann hjälte. Evig tacksamhet och eloger till denna kvinna! 

Ibland känner jag mig så äcklad av allt här i min korridor. Ibland blir jag så trött på att försöka kallprata med folk jag inte bryr mig minsta om. Ibland blir jag så trött på försöka fixa en romantisk middag med karln och bli störd hela tiden av grannar som springer runt. Men ibland känns det helt ok. Men ibland så har jag inga problem alls med det och tycker det är charmigt. Men någonstans börjar jag känna att jag inte är 20 längre, någonstans börjar jag längta efter ett riktigt hem. Ett hem att inreda, ett hem att känna trygghet med, ett hem att skaffa familj i. Som tur är kan hippien i mig hjälpa till och jag kan då känna tacksamhet att inte vara bunden till något, att egentligen vara fri som vinden. Jaaa inte lätt att vara schizofren.  

I januari ringde världens bästa Elin och sa att hennes kompis fått första hands kontrakt på en trea i Flogsta och erbjöd mig och Pavel ett rum. Plötsligt såg jag som en ljusstråle lysa bland molnen, plötsligt såg jag hur all misär försvann. Pavel tog snabbt ner mig på jorden igen med att upplysa att vi faktiskt som det såg ut i dagsläget inte alls hade råd med att flytta. Han hade ju rätt. Och jag såg livet i minikollektiv med två sköna brudar, en katt och Pavel försvinna. 

Jag må leva i en superäcklig osocial korridor men jag tänker att å andra sidan så levde jag typ mitt korridorsliv på Folkhögskolan. Där var det minsann alltid liv i luckan med diverse äventyr och upptåg. Sällan en lugn stund. 

Ja korridorsliv, hata det, älska det, gör det bästa av det framför allt! 

Peace!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s