Hästköttsskandaler, chokladskit och ekonomisk otrygghet.

Jag vaknar upp till en mulen dag. Utför mina morgonrutiner som vanligt, tar en dusch och kollar Facebook samt de senaste nyhterna medan jag lyssnar till Morgonpasset i P3. Som vanligt är inte nyheterna upplyftande och mår illa av att läsa om nedskärningar, hur försäkringskassan värderar vilka som bör få sjukpenning, vilka som är tillräckligt sjuka, att pengarna för socialbidrag kommer skärpas ytterligare, den globala uppvärmningen mm. 

Det som var särskilt intressant i dagen DN var ännu en Ikea-skandal. Förra året kom det fram att slavarbete bakom möbeltillverkning under 70-talet förekommit. En bekant utförde tillsammans med sina vänner en aktion mot Ikea förra året då Ikea tydligen är med och skövlar regnskog för att få material till sina produkter. Nyligen kom det fram att även Ikea har hästkött i sina köttbullar. Dagens nyhet var att man nu funnit tarmbakterier i chokladen i  Ikeas varuhus i Kina. Stora skandaler. Någon sa något om att Ikeas rykte nu låg pyrt till och att det skulle komma att ta tid att återställa sitt goda rykte. Jag ställer mig tvekande till detta. Folk kommer rynka pannan och undra vad det är frågan om men inte sluta konsumera på Ikea pga detta. Trots alla äckelhistorier kommer jag fortsätta handla där. För ett par månader sedan köpte jag hem en påse köttbullar från Ikea. Jag bryr mig inte nämnvärt om det är griskött eller hästkött jag äter. De stackars djuren far lika illa oavsett vad det är. Jag har ätit hästkött förut och har inga problem med smaken, riktigt gott faktiskt. Däremot att de fufflar med vad det egentligen är, lurandet av kunden samt att de säljer det till ett dyrare pris än vad det är värt, det har jag problem med. Just när det gäller hästköttskandalen i allmänhet älskar jag alla skämt om hästar som springer med texten under: ”Quick before they find us” och liknande. 

Den andra artikeln som fångade mitt intresse var en ekonomiartikel. Jag brukar vanligtvis inte läsa ekonominyheterna nämnvärt men just idag var det en artikel där Torun var med. Jag blev ytterst förvånad av att läsa en artikel där en bekant var delaktig. Å andra sidan, Torun är en väldigt engagerad kvinna som gör mycket bra och kämpar för ett rättvist och jämlikt samhälle. Jag tror på Torun, jag tror hon kommer gå långt. Hur som helst artikeln var så sannenlig. Jag förstår precis hur hon känner. Innan jag började studera så jobbade även jag som vikarie. Ovissheten om hur mycket lön jag skulle få nästa månad, OM jag ens skulle få jobba och ens få en lön. Nu var detta i ju för sig aldrig ett problem, jag fick alltid jobba. Ibland jobbade jag mer än 100%, mer än ordinariepersonal tillsammans. Det var oerhört uttröttande. Så många gånger jag ville tacka nej till att jobba då jag kände både mentalt och fysiskt att jag inte orkade men oron och stressen fanns alltid där att det kanske inte skulle komma fler jobbtillfällen och jag var tvungen för att kunna säkra min ekonomi och kunna betala mina räkningar och mat. Jag försökte alltid spara lite pengar ifall något som Torun liksa så uttryckte det ”skulle skita sig”. Ja för inte vill man stå där utan pengar och vänta på hjälp, det vill säga vänta på att soss ska bedöma om man verkligen behöver pengar eller inte. Det är en förnedrande situation som förminskar en som person som allt fler får utstå då samhällsklyftorna bara ökar och ökar. Liksom Torun säger så finns det heller inget utrymme för sparande inför pension, boende eller eventuell framtid med familj. Det känns väldigt bittert att veta att så många känner sig oroade, stressade och ångest inför framtiden, att ingenting är säkert. Att de som har jobb sliter som djur för att kunna känna en gnutta hopp av ekonomisk stabilitet. Pavel brukar ofta säga att man får säga vad man vill om kommunismen men alla hade iaf jobb, ingen gick arbetslös och alla var lika fattiga. Tidigare har jag känt en viss skeptism emot detta  men för var dag jag läser nyheterna så känns detta som en alltmer definitiv lösning. Hur som helst! Något måste ske, något måste ändras, vi kan inte fortsätta att ha det på detta vis. Övriga världen reser sig upp i protester, en revolutionens våg drar förbi. Vi borde också haka på. Vi är många som är trötta på det här och vi blir ständigt allt fler. 

http://www.dn.se/ekonomi/pensionsskolan/jag-vill-komma-at-mitt-sparande-nar-som-helst

/Bitterfittan

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s